Svensk ordbok 2009, webbversion

un`derhus substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en under|­hus·etfolk­vald kammare i parlament urspr. i Stor­britannien; nu­mera vanligen om den viktigaste kammaren (om flera finns) samh.JFRcohyponymöverhus parlamentets två kamrar, underhuset och över­husetsedan 1715efter eng. the Lower House med samma betydelse