Svensk ordbok 2009, webbversion

un`derkänna verb underkände underkänt, pres. underkänner under|­känn·er●bedöma att ngn inte upp­fyller de upp­ställda kraven för att kunna god­tas för ngt; särsk. i fråga om kunskaper och färdigheter; med avs. på person el. prestation pedag.MOTSATSantonymgodkänna examinatorn underkände tentandenhon fick sin upp­sats underkänd○äv. all­männareregeringens för­slag underkändes av oppositionenunderkänna ngn/ngtsedan 1840till fornsv. känna ’döma’ Subst.:vbid1-375839underkännande