Svensk ordbok 2009, webbversion

un`derlåta verb underlät underlåtit underlåten underlåtna, pres. underlåter under|­låt·er●(mot förväntan) inte ut­föra viss handling e.d. komm.JFRcohyponymavståcohyponymförsumma han underlät att till­kalla polisenläkaren underlät att upp­lysa patienten om medlets bi­verkningarhan underlät att informera arbets­givaren om sina bi­sysslor○äv. försvagat, särsk. i nekande samman­hanglåta bli jag kan inte underlåta att ut­tala min förvåningunderlåta ngt/att+Vsedan 1589av lågty. underlaten, ty. unterlassen med samma betydelse Subst.:vbid1-375907underlåtande; underlåtelse, underlåtenhet