Svensk ordbok 2009, webbversion

un`derrätt substantiv ~en ~er under|­rätt·endom­stol som dömer i första instans och vars ut­slag kan över­klagas hos åt­minstone en högre dom­stol jur.JFRcohyponymöverrätt den all­männa underrätten i Sverige är tings­rättensedan 1621