Svensk ordbok 2009, webbversion

un`dervisa verb ~de ~t under|­vis·ar●förmedla kunskaper till ngn; vanligen muntligt och i organiserad form; mest till grupp av personer pedag.JFRcohyponym2lära 1cohyponymutbilda 1 NN undervisar klassen i engelska och franskahon undervisar 20 timmar i veckan○äv. för att an­ge bestämd, mästrande ton e.d.vanligen pres. part. han talade i undervisande tonundervisa (ngn) (i/om ngt/att+V/SATS)sedan 1451–52Vadstena Kloster-Reglorfornsv. undirvisa ’på­visa; med­dela; hand­leda; under­visa’; av lågty. underwisen med samma betydelse, urspr. ’under­visa genom växelsamtal’, till under ’emellan’ Subst.:vbid1-376398undervisande, undervisning