Svensk ordbok 2009, webbversion

un`dgå verb undgick ~tt, pres. ~r und|­går1lyckas und­vika att bli ut­satt för NollJFRcohyponymslippa 1 de lyckades undgå upp­täckt○spec. i ett fast ut­tryckingen undgår sitt öde○äv.passera o­bemärkt för barnets signaler undgick dematt det snart var olympiad hade knappast undgått någonundgå ngn/ngt/att+Vsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. untganga; efter lågty. entgan med samma betydelse; jfr oundgänglig 2vanligen i nekande konstruktioner låta bli Nollingen kunde undgå att notera hennes irritationundgå att+Vsedan 1612Subst.:vbid1-376512undgående