Svensk ordbok 2009, webbversion

un`dra verb ~de ~t undr·ar1vara intresserad av att få veta ngt, och där­för ofta fråga komm.SYN.synonymfråga sig jag undrar var­för hon aldrig kommerhan hade varit borta så länge att folk började undra (vad det kunde bero på)hon undrade i sitt stilla sinne vem främlingen var○äv. försvagat, i ut­tryck för förmodan e.d.jag undrar om det inte är dags för kaffe nuundra (SATS), undra (om/över ngt/SATS)det är inte att undra pådet är inte så konstigt​ det är inte undra på att hon är rädd för hundar efter­som hon blev illa biten som barn undra på det!det är inte så konstigt​ filmen blev en succé och undra på det med en så­dan ut­märkt regi och så skickliga skåde­spelare! sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. undra; bildn. till 3under; jfr beundra, förundra 2tvivla på komm.de säger att de kan få tre miljoner för huset, men det undrar jagundra (ngt/SATS)sedan 1772Subst.:undran