Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
best. f. ~, n-genus; som plur. kan användas undringar
undr·an●det att ngn undrar
komm.en stilla undranväcka undran○ofta med bibetydelse av förvåninghennes uppträdande väckte undran och kritikundran (om/över ngn/ngt/SATS)sedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. undran