Svensk ordbok 2009, webbversion

un`dran substantiv, best. f. ~, n-genus; som plur. kan användas undringar undr·andet att ngn undrar komm.en stilla undranväcka undranofta med bi­betydelse av förvåninghennes upp­trädande väckte undran och kritikundran (om/över ngn/ngt/SATS)sedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. undran