Svensk ordbok 2009, webbversion
un`dvara
verb ~de, ~t el. undvarit, pres. ~r
und|var·ar●vanligen i nekande konstruktioner, vanligen i inf.
klara sig utan
ngn/ngt (som man eg. är beroende av)
NollJFRcohyponymavvaracohyponymförsakacohyponymumbära
hennes insatser kunde knappast undvarassom samhället är uppbyggt är det svårt för barnfamiljer att undvara bilenlaget fick undvara sin bäste spelare○ibl. i artighetsuttryckkan du undvara en krona?undvara ngn/ngtsedan 1786av da. undvære med samma betydelse; efter lågty. untberen, se umbära
Subst.:vbid1-376587undvarande