Svensk ordbok 2009, webbversion

ung`dom substantiv ~en ~ar ung·dom·en1knappast plur. tidig period av livet, efter barndomen vanligen mellan ca 15 och ca 30 år; i fråga om människa NollJFRcohyponymbarndomcohyponymålderdom ungdomsförälskelseungdomssyndhan tänkte till­baka på sin ungdomi sin ungdom arbetade hon i ut­landet○äv. om mot­svarande egenskaperdrömmen om evig ungdomhon har lyckats behålla sin ungdom genom åren○spec. i mytologiska samman­hangsökandet efter ungdomens källa(i/under) ungdomeni sin gröna ungdomvid en tämligen tidig levnads­ålder​ i sin gröna ungdom var hon mycket skicklig i att kasta varpa sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. ungdom; till ung och 1dom 2(gruppen av) unga personer i (de övre) ton­åren el. tidig 20-årsålder admin.yrk.ungdomsbjudningungdomsgårdungdomsrevoltungdomsvårdsskolaarbetarungdomnutidsungdompubertetsungdomskolungdomstorstadsungdomäldre har all­tid ojat sig över ”dagens ungdom”böcker för barn och ungdom○äv. om en­skild ung personofta plur. sommar­jobbande ungdomarungdomarna ville gå ut och dansahon är inte någon ungdom längre○äv. i namn på vissa ungdoms­förbundGrön ungdomsedan 1659O, eviga ungdom, mitt hjärta är ditt, spel opp, jag vill dansa en vals!Evert Taube, Calle Schewens vals (i Ultramarin, 1936)