Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
ung|karl·en●man som inte lever i äktenskap
och vanligen inte heller i samboförhållande; ofta med tanke på mer el. mindre bohemiskt levnadssätt
släkt.yrk.JFRcohyponymungmö
ungkarlslivungkarlslyaungkarlsvanorhan brukade ta sig en öl med de andra ungkarlarna på kvarterskrogensedan början av 1600-talet i sin nuv. bet.äldre bet. ’ung man’ och av samma urspr. som junker