Svensk ordbok 2009, webbversion

ung`karl substantiv ~en ~ar ung|­karl·enman som inte lever i äktenskap och vanligen inte heller i sambo­förhållande; ofta med tanke på mer el. mindre bohemiskt levnads­sätt släkt.yrk.JFRcohyponymungmö ungkarlslivungkarlslyaungkarlsvanorhan brukade ta sig en öl med de an­dra ungkarlarna på kvarters­krogensedan början av 1600-talet i sin nuv. bet.äldre bet. ’ung man’ och av samma urspr. som junker