Svensk ordbok 2009, webbversion

universite´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en uni·vers·itet·et●in­rättning för forskning och högre (efter­gymnasial) ut­bildning in­om de viktigaste (traditionella) kunskaps­områdena pedag.vetenskapl.JFRcohyponymhögskola universitetsbibliotekuniversitetsfilialuniversitetslektoruniversitetsstuderandeuniversitetsstudierstudera på universitetligga vid universitetetläsa på universitetetta examen vid universitetetmånga äldre universitet in­delades i fyra fakulteter: teologisk, juridisk, medicinsk och filosofisk○ibl. äv. om liknande in­rättning med mer yrkes­inriktad ut­bildninglantbruksuniversitet○äv. om mot­svarande administration el. lokalerGöte­borgs universitet ligger i Vasaparken○äv. i fråga om mindre formell ut­bildningfolkuniversitetradiouniversitetsommaruniversitetresor utom­lands blev hans universitetsedan 1538via ty., fra. av lat. univer´sitas ’helhet; sam­fund; kollegium’; jfr universum Mina universitet.Svensk titel på självbiografisk roman av Maxim Gorkij (1923); titeln avser ”universitet” i vidaste mening (livserfarenheter o.d.)