verb ~de ~t, perf. part. ibl. unt
unn·ar●gärna låta få
ngt
komm.JFRcohyponymförunna
missunnavi unnar er allt gottdet är dig väl unt att ta semester○spec. med avs. på ngt som uppfattas som en rimlig belöning e.d.ofta refl.
unna sig fem minuters vilaalla unnade NN segernunna ngn ngt/att+Vsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. unna ’tycka om; önska lycka; unna’; gemens. germ. ord av ovisst urspr.; besl. med gunst, ynnest
Subst.:vbid1-377134unnande