Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`båd substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en upp|­båd·et●stor grupp personer som kallats samman för sär­skilt syfte särsk. militär el. polisiär åt­gärd admin.mil.samh.yrk.massuppbådpolisuppbådspaningsuppbådett stort uppbåd del­tog i skall­gången efter den försvunne○ibl. utan tanke på samman­kallandeett stort uppbåd av artister och kändisar på galanett uppbåd (av/med ngra), ett uppbåd (ngra)sedan 1652trol. efter ty. Aufgebot med samma betydelse; besl. med äldre sv. bodh, sido­form till bud