Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`båda verb ~de ~t upp|­båd·aräv. lös förb., sebåda upp samla ett upp­båd av personer mil.samh.JFRcohyponymuppdriva uppbåda all tänkbar extra arbets­kraftäv. med avs. på abstrakta före­teelserdet var svårt att uppbåda någon entusiasm för upp­giftenuppbåda ngrasedan 1640Subst.:vbid1-377367uppbådande, vbid2-377367uppbådning