Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
upp|båd·ar●äv. lös förb., sebåda upp
samla ett uppbåd av
personer
mil.samh.JFRcohyponymuppdriva
uppbåda all tänkbar extra arbetskraft○äv. med avs. på abstrakta företeelserdet var svårt att uppbåda någon entusiasm för uppgiftenuppbåda ngrasedan 1640Subst.:vbid1-377367uppbådande,
vbid2-377367uppbådning