Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`bringa verb ~de ~t upp|­bring·ar1ofta i nekande konstruktion (med svårighet) lyckas skaffa fram NollJFRcohyponymuppdriva biljetter till pop­galan stod inte att uppbringauppbringa ngtsedan 15342ta (far­tyg eller dess last) i besittning sjö.JFRcohyponymkapa 2 det franska konvoj­fartyget blev uppbringat på väg genom Engelska kanalenuppbringa ngtsedan 1680efter ty. aufbringen med samma betydelse Subst.:vbid1-377275uppbringande, vbid2-377275uppbringning