Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
upp|bring·ar1ofta i nekande konstruktion
(med svårighet) lyckas skaffa fram
NollJFRcohyponymuppdriva
biljetter till popgalan stod inte att uppbringauppbringa ngtsedan 15342ta (fartyg eller dess last) i besittning
sjö.JFRcohyponymkapa 2
det franska konvojfartyget blev uppbringat på väg genom Engelska kanalenuppbringa ngtsedan 1680efter ty. aufbringen med samma betydelse
Subst.:vbid1-377275uppbringande,
vbid2-377275uppbringning