substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
upp|brott·et●(hastigt) påbörjande av förflyttning
från viss plats, ofta mötesplats; ofta av mer el. mindre organiserad grupp personer
NollJFRcohyponymavfärd
uppbrottsteckenuppbrottets timme slogöversten gav order om uppbrott○äv. mer abstraktuppbrottsstämningdet ofrånkomliga uppbrottet från föräldrahemmetett uppbrott (från ngt)sedan 1682till bryta (upp); jfr inbrott