Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`byggelse substantiv ~n upp|­bygg·els·en●höjande eller stärkande av moralisk över­tygelse och andlig kraft mest i religiösa samman­hang relig.uppbyggelsebokuppbyggelselitteraturuppbyggelsemöteen text till uppbyggelse för dem som var klena i tron○ibl. iron.till uppbyggelse för land­krabborna berättade skepparen hemska historier om stormar och skepps­brottuppbyggelse (av ngn) (med ngt)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. upbyggilse