Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`e adverb 1på en nivå högre upp i förhållande till ngt naturligt utgångs­läge NollMOTSATSantonym1nere 1 huset låg uppe på höjdenhon letade uppe på vinden○äv. betr. position som eg. inte är högre, särsk. för att ut­trycka att ngt ligger norr­uthon är född uppe i Pite­å men upp­vuxen i Uddevalla○äv. bildligtlivet uppe på sam­hällets höjder○ofta spec. betr. hög position på (ibl. under­förstådd) numerisk skalahålla priserna uppeförsöka hålla modet uppevara uppe i varvsevarv 1 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. uppe; bildn. till upp 2i aktiv ställning eller aktivt till­stånd vanligen förknippad med mer el. mindre upp­rätt position; i fråga om person Nollsmå­barnen var fort­farande uppe fast klockan var elvahon har varit kraftigt förkyld men nu går hon uppe i­gen○äv. i fråga om före­måli funktions­duglig position de nya väg­märkena har inte suttit uppe mer än några månaderha ångan uppese1ånga vara uppe med solense1sol vara uppe med tuppensetupp 1 sedan mitten av 1300-taletGotlands-Lagen3i position som före­mål för ngt mest ngn tankemässig behandling NollJFRcohyponymupp 8 frågan var uppe till debatt i gårsedan 18964vanligen i konstruktion medmitt in­om det på­gående förloppet betr. person etc. som är (hög­gradigt) syssel­satt med detta Nollhon stod mitt uppe i jul­stöketsedan 1866