Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`ehåll substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en uppe|­håll·et1till­fälligt upp­hörande som (mer eller mindre direkt) följs av fort­satt verksamhet eller förlopp meteorol.tid.JFRcohyponym1stopp 1cohyponymavbrott måltidsuppehållsommaruppehållsändningsuppehållhan rökte utan uppehållhon gjorde ett uppehåll i berättelsentåget gjorde bara ett kort uppehåll på stationenall­svenskan gjorde ett uppehåll för EMett uppehåll (i ngt)sedan ca 1600till hålla och upp 2från­varo av neder­börd Nollväxlande molnighet och mest uppehållsedan 1736 (i sammansättn.)3vistelse Nolluppehållstillståndefter en tids uppehåll i Dan­mark reste hon vidare till Sverigesedan 1779