Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`ehålla verb uppehöll uppehållit uppehållen uppehållna, pres. uppehåller uppe|­håll·er1hålla kvar i sitt före­liggande till­stånd trots på­frestningar el. svårigheter NollJFRcohyponymupprätthålla det blev allt svårare att uppehålla skenet av ordningläkarna gjorde allt för att uppehålla livet på patientenuppehålla ngtsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. uppehalda 2ta tiden i an­språk för ngn Nollnej, nu ska jag inte uppehålla dig längre, du har säkert mycket att görauppehålla ngnsedan 15933tills vidare fungera på viss tjänst e.d., som ersättare för ordinarie befattnings­havare arb.JFRcohyponymvikariera uppehålla en tjänstuppehålla ngtsedan 1890Subst.:uppehållande