Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`enbar adjektiv ~t upp·en·bar●full­ständigt tydlig för ngt sinne (särsk. syn­sinnet) el. förståndet admin.SYN.synonymevident JFRcohyponymomisskännlig det var uppenbart att han hade något att döljade löpte en uppenbar risk att bli upp­täckta○äv. om person, med tanke på viss egenskaphan är en uppenbar bedragareuppenbar (för ngn)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. opinbar, uppinbar; av lågty. openbar med samma betydelse; besl. med öppen