Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`enbarelse substantiv ~n ~r upp·en·bar·els·en1upp­levelse som ger (känsla av) direkt kontakt med över­naturliga ting vanligen i form av syn­bilder; särsk. i religiösa samman­hang psykol.relig.JFRcohyponymvision uppenbarelsereligionuppenbarelsetroden heliga Birgittas uppenbarelser○ibl. bildligt om stark (aha)upplevelse av klarhet, in­sikt e.d.Freuds lära om det under­medvetna kom som en uppenbarelse för mångasedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. opinbarilse 2viss synlig form som ngn upp­träder i vanligen på ngt sätt anmärknings­värd Nolluppenbarelseformmannen som just ramlat i vattnet var en dråplig uppenbarelsesedan 1841