Svensk ordbok 2009, webbversion
upp
`
försbacke
substantiv
~n uppförsbackar
upp·förs|back·en
●
backe som lutar uppåt
i förhållande till utgångspunkten
trafik.
JFR
cohyponym
motlut
han fick leda cykeln i den sista uppförsbacken
sedan 1884