Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
best. f. ~, n-genus
upp|fostr·an●det att uppfostra
Nollhan fick en fri och modern uppfostranhon satsade sin mesta tid på barnens uppfostran○ofta om resultatethon har den bästa uppfostranuppfostran (av ngn) (till ngn/ngt/att+V)sedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. upfostran