substantiv ~en ~ar
upp|grund·ning·en●grunt område i hav eller sjö
el. vattendrag; särsk. om förhållandevis stort område utan markerade toppar
geogr.sjö.JFRcohyponym3grund
de höll ut från uppgrundningensedan 1766Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
upp|grund·ning·en●grunt område i hav eller sjö
el. vattendrag; särsk. om förhållandevis stort område utan markerade toppar
geogr.sjö.JFRcohyponym3grund
de höll ut från uppgrundningensedan 1766