verb ~de ~t
upp|hets·ar●ofta lös förb., sehetsa upp
egga till hat, vrede, åtrå e.d.
komm.han blev upphetsad av hennes kyssar○äv. försvagatvanligen pres. part.
skämts.symfonin tillhör inte Mozarts mer upphetsande verkupphetsa ngnsedan 1561Subst.:vbid1-378003upphetsande,
upphetsning