Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`käftig adjektiv ~t upp|­käft·igsom näs­vist säger emot trots sin lägre ställning eller mindre kunskap mest om ung person i förhållande till äldre vard.admin.psykol.JFRcohyponymuppstudsigcohyponymuppnosig som ton­åring var hon ofta uppkäftig mot sina föräldraräv. om handling o.d.en uppkäftig attitydäv. bildligt (ofta med positiv värdering)en liten Fiat Turbo med uppkäftig motoren rolig revy med flera uppkäftiga sketcheruppkäftig (mot ngn)sedan 1771till käft