substantiv ~n ~r
upp|låt·els·en●det att upplåta ngt
utan att upphöra att äga (den fasta) egendomen i fråga
ekon.JFRcohyponymöverlåtelse
upplåtelseformupplåtelsevillkormarkupplåtelsenyttjanderättsupplåtelseupplåtelse (av ngt)sedan 1492Stockholms Stads Jordebok 1474–1498fornsv. uplatilse