Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`leva verb upplevde, upplevt el. ~t, pres. upplever upp|­lev·er1vara med om (ngt) som direkt berörd part om person med avs. på skeende etc., gärna på ngt sätt anmärknings­värt psykol.JFRcohyponymerfara 1 han fick uppleva stora internationella fram­gångarhon hade upplevt hemska saker under krigetuppleva ngt/SATSsedan 18042upp­fatta och värdera på ett känslomässigt plan och inte rationellt; vanligen utan att bilda sig en klar å­sikt komm.man bör uppleva musiken med öppna sinnenen teater­föreställning som inte ska analyseras utan upplevas○äv. försvagat, särsk. som om­skrivning för vanligt tyckandengt vard.hur upplever du din situation?han upplevde sam­arbetet som positivtuppleva ngn/ngt (som ngn/ngt/ADJ)sedan 1835; ökad anv. sedan 1960-taletSubst.:vbid1-378395upplevande; upplevelse