Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`märksamhet substantiv ~en upp|­märk·sam·het·en1med­veten in­riktning av (ngns) uppfattnings­förmåga på ngt ut­valt komm.JFRcohyponymbeaktande på­kalla uppmärksamhetfånga uppmärksamhetenväcka uppmärksamhettalaren riktade uppmärksamheten mot de ekonomiska problemenpopulära åt­gärder för att av­leda befolkningens uppmärksamhet från de sociala problemende lyssnade på hennes berättelse med spänd uppmärksamhetför­slaget rönte stor uppmärksamhetjag vill sär­skilt fästa er uppmärksamhet på detalj­rikedomen i målningen○äv. om om­givningens in­riktning på viss person etc.JFRcohyponymintresse 1 ett barn som kräver stor uppmärksamhethan säger chockerande saker bara för att dra uppmärksamheten till sighon skriver under pseudonym för att und­vika uppmärksamhetsedan 17462tecken på intresse och upp­skattning gent­emot viss person komm.JFRcohyponymartighet som värdinna måste man visa alla gästerna uppmärksamhetuppmärksamhet (mot ngn)sedan 1761