verb uppmätte uppmätt, pres. uppmäter
upp|mät·er1ofta lös förb., semäta upp 1
fastställa måtten hos
ngt
mått.kastet uppmättes till 75 meteruppmäta ngt (till ngt)sedan 1492Stockholms stads tänkeböckerfornsv. upmäta
2ofta lös förb., semäta upp 2
iordningställa viss mängd av ngt
mått.uppmäta gardinlängderuppmäta ngtsedan 1492Stockholms stads tänkeböckerSubst.:vbid1-378691uppmätande,
vbid2-378691uppmätning