Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`mana verb ~de ~t upp|­man·ar●begära ett visst handlande av ngn, vanligen med viss kraft, dock inte nöd­vändigtvis från en makt­position komm.JFRcohyponym1råda 1 trafikanterna uppmanades att köra försiktigtbefolkningen uppmanades att hålla sig inom­husfjäll­räddningen uppmanade (skid­åkarna) till försiktighetuppmana ngn att+V, uppmana (ngn) till ngt/att+Vsedan 1685Subst.:vbid1-378606uppmanande, uppmaning