substantiv ~n ~r
upp|rätt·els·en●återställande av ngns anseende
genom friande från orättvisa beskyllningar
samh.den felaktigt dömde fick till sist full upprättelseupprättelse (av/för ngn)sedan ca 1400Klosterläsningfornsv. uprättilse
Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~r
upp|rätt·els·en●återställande av ngns anseende
genom friande från orättvisa beskyllningar
samh.den felaktigt dömde fick till sist full upprättelseupprättelse (av/för ngn)sedan ca 1400Klosterläsningfornsv. uprättilse