Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`repa verb ~de ~t upp|­rep·ar●ut­föra (ngt) ytterligare en eller flera gånger särsk. med avs. på yttrande men äv. all­männare komm.JFRcohyponymrepetera 1 hon upprepade sin frågade upprepade samma miss­tag om och om i­genhan lyckades upprepa segern från fjol­årets mästerskapupprepa ngtsedan 1555ombildn. av äldre sv. uppreppa, fornsv. upreppa ’riva upp; åter dra fram’; av lågty. upreppen med samma betydelse, till reppen ’röra’ Subst.:vbid1-378817upprepande, upprepning