verb uppsökte uppsökt, pres. uppsöker
upp|sök·er●äv. lös förb., sesöka upp
ta kontakt med
ngn som tillhandahåller viss tjänst e.d.
Nolluppsöka läkare○äv.(bege sig till och) besöka
han uppsökte en gammal vän○äv. med avs. på serviceinrättning e.d.uppsöka en toalettuppsöka ngn/ngtsedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. upsökia
Subst.:uppsökande,
vbid2-379726uppsökning