Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`skov substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en upp|­skov·ettillåtelse att ut­föra viss handling eller av­sluta visst upp­drag vid en senare tid­punkt än man urspr. å­lagts el. ut­lovat samh.tid.JFRcohyponymanståndcohyponymandrumcohyponymrespitcohyponymfrist uppskovsräntabegära uppskovbeviljas uppskovfå uppskov med betalningenuppskov (med ngt)utan uppskovgenastförsäkrings­bolaget skall, sedan an­mälan mot­tagits, utan upp­skov vid­ta de åt­gärder som behövs för att skadan skall kunna regleras sedan 1544av lågty. upschov med samma betydelse; efter­ledet identiskt med skov