verb ~de ~t
upp|sluk·ar●vanligen pass. och part.
helt innesluta i sig
om större företeelse med avs. på mindre
Nollbåten uppslukades av dimman○ofta abstraktett allt uppslukande intresseuppsluka ngn/ngtsom uppslukad av jordensejord 2
sedan ca 1480–1500Helige Bernhards Skrifterfornsv. upsluka
Subst.:vbid1-379339uppslukande,
vbid2-379339uppslukning