Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`ta äv. åld. upp`tagaupp`taga verb upptog upptagit upptagen upptagna, pres. upptar äv. åld. upptager upp|­tag·it1vanligen lös förb., jfrta upp 1 låta in­gå som en av bestånds­delarna eller enheterna i viss ordnad helhet etc. Nolluppta en ny punkt på programmetuppta en ny med­lem i församlingen○spec. biol. m.m.låta in­gå det är viktigt att kalcium upptas i kroppenuppta ngn/ngt (i ngt)sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. uptaka 2vanligen lös förb., jfrta upp 1 (ta initiativ till att) på­börja ngn verksamhet med flera in­gående parter Nolluppta nya förhandlingaruppta ngtsedan början av 1300-taletSkåne-Lagen3äv. lös förb., seta upp 7 ta (ut­rymme, tid e.d.) i an­språk Nollregistret upp­tar flera sidor○ofta med avs. på tidintervjun upptog en hel timme av hennes dyrbara tiduppta ngtsedan 15484äv. lös förb., jfrta upp 6 reagera på visst sätt; på visst yttrande, viss handling etc. Nollhan upptog deras hem­ställan väluppta ngt SÄTTsedan 1536Subst.:vbid1-379733upptagande, upptagning (till 1 + 2)