substantiv ~en ~ar
upp|vigl·ing·en●det att uppvigla
komm.samh.JFRcohyponymagitation 1
uppviglingsförsök○spec. om uppmaning till brottäv. som jur. termuppvigling mot polismanhan dömdes som skyldig till uppviglinguppvigling (av ngn) (mot ngn/ngt), uppvigling (av ngn) (till ngt)sedan 1777