Svensk ordbok 2009, webbversion
upp`visa
verb ~de ~t
upp|vis·ar1ofta lös förb., jfr2visa 1
göra (ngt) synligt
särsk. för inspektion e.d. men äv. allmännare (äv. med avs. på person)
komm.JFRcohyponym2visa 1
ID-kort ska uppvisas på anmodanuppvisa ngn/ngt/SATS (för ngn)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. upvisa
2äv. lös förb., se2visa 1
ha som framträdande egenskap
Nollde två patienterna uppvisade samma symptomuppvisa ngtsedan 1788Subst.:vbid1-379976uppvisande,
uppvisning