substantiv ~n äv. vard. urmakarn, plur. ~, best. plur. urmakarna
ur|mak·ar·en●person som yrkesmässigt tillverkar och lagar ur
instr.tid.yrk.urmakarverkstadschweiziska urmakare○äv. om person el. företag som säljer (men inte nödvändigtvis lagar) ursedan 1584till 3ur och 3maka
Fredman; namnkunnig Urmakare i Stockholm, utan Ur, Verkstad och Förlag.Presentationen av titelpersonen i Fredmans epistlar av Carl Michael Bellman (1790)