verb urskilde äv. skiljde, urskilt äv. urskiljt, pres. urskiljer
ur|skilj·er●(lyckas) uppfatta som en egen, avskild del av en större helhet
med hjälp av sinnena
NollJFRcohyponymsärskilja
man kunde inte längre urskilja namnet på gravstenen○äv.uppfatta (med tanken)
det var svårt att urskilja något motiv till brotteturskilja ngn/ngtsedan 1617Subst.:vbid1-380820urskiljande,
urskiljning