Svensk ordbok 2009, webbversion

u`rtyp substantiv ~en ~er ur|­typ·enur­sprunglig form som ngt före­kommit i och som det kan här­ledas från NollJFRcohyponymarketyp 1cohyponymurbildcohyponymmodell 1 Bells telefon är urtypen för den moderna telefonenäv. om ngn el. ngt som är typisk(t) i visst av­seendehan var urtypen för en preussisk officerurtypen för ngn/ngtsedan 1842