Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tanförskap substantiv ~et ut·an·för·skap·et●det att stå utan­för viss gemenskap i hem, arbets-, kultur- el. samhälls­liv, mellan med­lemmar av ett land, folk etc. pol.psykol.JFRcohyponymfrämlingskapcohyponymensamhetcohyponymalienation många in­vandrare levde i utanförskapkänslan av utanförskap i stor­städernas betong­getton○spec. i politisk debatt om att stå utan­för EUibl. upp­fattat som ngt ned­sätt.svenskarna valde att an­sluta sig till EU, medan norr­männen valde utanförskapetsedan 1970