Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tbildning substantiv ~en ~ar ut|­bild·ning·en●systematisk under­visning och träning som ger kunskaper och färdigheter för visst yrke och ofta ger viss formell kompetens för detta pedag.JFRcohyponymbildning 3 utbildningsbehovutbildningsbidragutbildningsgångutbildningsklyftautbildningslinjeutbildningsnivåforskarutbildninggrundutbildningpersonalutbildningskolutbildningvuxenutbildningen akademisk utbildningfå en god utbildningutbildning och forskningsned­rekryteringen till högre utbildningungdomarna erbjöds praktik eller utbildning○äv. om under­visning för ngn spec. färdighetutbildningsfartyginternutbildningfå utbildning i hjärt-lung­räddningutbildning (av/för ngn) (i ngt/att+V), utbildning (av ngn) (till ngn/ngt)spärrad utbildningut­bildning som bara ett begränsat an­tal elever an­tas till​ i slutet av 1980-talet lyckades hon komma in på en spärrad ut­bildning vid universitet varvad utbildningut­bildning med om­växlande teori och praktik​ staden har varit ledande bland landets läro­säten i att ut­veckla varvad ut­bildning i sam­arbete med regionens närings­liv sedan 1794