Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tbreda sig verb utbredde utbrett, pres. utbreder ut|­bred·er1ofta lös förb., sebreda ut sig 1 fördela sig (jämnt) över ett större om­råde Nollfram­för dem utbredde sig fjäll­heden○äv. om ngt abstraktspridas miss­modet utbredde sig bland de arbets­lösautbreda sig (ngnstans)sedan 15412ofta lös förb., sebreda ut sig 2 tala på­fallande länge och ut­förligt om ngt, vanligen på ett tröttande sätt komm.JFRcohyponymordacohyponymorera han utbredde sig om de höga skatternautbreda sig om ngn/ngt/SATSsedan 1678Subst.:vbid1-381390utbredande, utbredning