Svensk ordbok 2009, webbversion
u`tföra
verb utförde utfört, pres. utför
ut|för·de1vara verksam med och föra (uppdrag eller handling) till sitt slut
NollJFRcohyponymgenomföra
utföra ett uppdragman misstänkte NN för att ha utfört dådet○äv. ngt utvidgaten sekretär utförd i mahognyutföra ngtsedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. utföra
2ofta lös förb., seföra 1
föra ur landet
samh.trafik.MOTSATSantonyminföra 1
utförselendast en begränsad mängd valuta får utförasutföra ngn/ngt (ngnstans)sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikan3flytta över (bokföringssumma) till annan kolumn
ekon.underskott i kolumnen Förmögenhet utförs med 0utföra ngt (med ngt)sedan 1566Subst.:utförande,
vbid2-381993utföring (till 3);
utförsel (till 2)