substantiv ~n utförsgåvor
ut·förs|gåv·an●ofta plur.
naturlig förmåga att klara sig i praktiska situationer
ofta genom god muntlig uttrycksförmåga men äv. allmännare
psykol.med sina utförsgåvor borde hon ha bättre betygsedan ca 1740Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n utförsgåvor
ut·förs|gåv·an●ofta plur.
naturlig förmåga att klara sig i praktiska situationer
ofta genom god muntlig uttrycksförmåga men äv. allmännare
psykol.med sina utförsgåvor borde hon ha bättre betygsedan ca 1740